I några dagar och senast idag har en jorduggla setts på Volvoområdet i Köping samt nu på kvällen vid Köpings Kyrka. Detta enl BirdAlarm 😍

Onsdag 17/8-2022

Under programpunkten "vadare i Norsa" i lördags den 13 augusti observerades hela 40st olika fågelarter. En av alla dessa fåglar som upptäcktes var en grågås, som var individmärkt. Den hade en blå halsring med vit text där man kunde utläsa koden 4NT.

Denna uppgift skickades in till ringmärkningscentralen på Naturhistoriska museet i Stockholm. Resultatet vi fick tillbaka var att denna grågås var ringmärkt tidigare i år, den 15 juni i Oset. Det är en adult individ, men man har inte kunnat avgöra vilket kön det är.

Hälsningar från Mikke och Ewa.

Vilka fågelhjältar ni är, Staffan och Mikke! Så skönt att alla ungarna och honan kom ner till ån tack vare er insats.🦆🦆🦆🦆🦆

Här kommer en film.

Måndag 30/5 kl. 15.00-16.00.

Idag var det dags för "Räddningsaktion av gräsandsungar".

Precis som förra året hade en gräsandshona lagt ägg på innergården vid vårdcentralen i Köping. 6st ägg blev resultatet i år. Så sedan några dagar har

sex stycken pigga ungar och en hona sprungit omkring på innergården. Personalen på vårdcentralen har lagt ut vatten till dem. Under normala förhållanden tar honan ungarna omgående till vattnet, när alla ägg är kläckta. På innergården blir det som ett slutet rum, där ungarna inte har en chans att komma iväg till vattnet. Honan kan flyga men det klara inte ungarna av än.

Vad händer då? Jo, min syster som jobbar på vårdcentralen ringer och hör sig för om HOF skulle kunna hjälpa till. Jag ringer Staffan Ekelund och snabbt har vi skramlat ihop en korg med en handduk och några håvar. Väl på plats kan vi se hur de små ungarna håller till runt vattenskålarna och honan ligger under en buske intill. När vi kliver ut på innergården, flaxar honan iväg mot den motsatta väggen, så långt från oss som möjligt, och spelar skadad för att dra uppmärksamheten från ungarna. Honan går runt med båda vingarna hängande ner från sidorna och glömmer sig vid en annan buske. Honan flyger iväg när vi börjar röra på oss. Ungarna blir oroliga och börjar ränna iväg längs ena väggen precis som honan. Här går det fort, innan jag och Staffan har uppmärksammat deras rörelser har hälften av ungarna hunnit fram till denna andra väggen. Vi lyckas trots vår tröga start ganska snabbt ändå fånga fyra av ungarna i våra håvar och placera dem i korgen. Den femte ungen fick vi jobba lite för att hitta. Till hjälp har vi det här laget fått flera ur personalen att engagera sig i räddningsaktionen, det står folk vid fönstren och pekar åt vilket håll ungarna springer. Det underlättar väldigt mycket när man kan se var ungarna trycker. Problemet nu när det bara är en unge kvar att fånga in, är att den är rädd och blivit lärd att hålla sig gömd av honan. På innergården växer det en hel del växtlighet förutom några buskar. Detta är perfekt för en liten väl kamouflerad gräsandsunge. Vi söker efter ungen ett bra tag bland buskar, ogräs och brännässlor, inte ett liv vi ser eller hör. Vi håller nästa på att ge upp, då vi hör en röst säga "här är den". Till slut ligger alla ungar i korgen, de är helt stilla och tysta.

Vi går till närmaste vattendraget - Köpingsån - bakom museet där vi släpper ut alla ungarna i vattnet. Med blixtens hastighet försvinner de in i vegetationen. Jag och Staffan tittar på varandra och tycker att utryckningen fick ett bra resultat. Precis när vi går åt skilda håll ringer syrran och meddelar att honan är på innergården och letar efter sina ungar. Vi beslutar oss för att låta honan vara, förhoppningsvis hittar hon ner till vattnet och då har chansen att finna sina ungar.

Jag ställer mig vid museet för att se om jag kan höra eller i bästa fall få se de små, men inte då. Jag står där i några minuter och ska precis vända mig om och gå hem, när jag ser en ensam gräsandshona komma simmande längs med ena stranden från dammbron. Hon födosöker inte utan kväker upprepande. Jag stannar till och undrar om det möjligtvis skulle kunna vara "rätt hona". Hela tiden simmar hon sakta längs strandkanten och ropar. Det måste vara honan som letar efter ungarna, tänker jag. Inga ljud eller rörelser från ungarna. Hon simmar förbi platsen där vi släppte ungarna, men vänder om och sätter sig på en sten alldeles intill, fortfarande ropande. Efter en stund får jag uppleva något som jag aldrig trodde jag skulle få se. Honans lockande ger till slut resultat, det hörs en massa små ljud från strandbrinken, när honan hör dessa ljud lämnar hon sin sten och skyndar sig upp för brinken mot ljuden. Jag kan inte se vad som händer, men jag hör hur honans och ungarnas ljud ökar i volym och intensitet. Hon har funnit sina ungar. Från det hållet jag står kan jag efter en stund se och höra ett plums, där kom en unge. Plums, plums, där kom två till. Det plumsar till några gånger till och alla ungarna simmar omkring i vattnet. Sedan kommer det stora plumset, honan. Hon för ungarna in mot stranden för att ta skydd bland

växtligheten. Honan lyckades att hitta alla sina ungar.

Det var skönt kunna se att det Staffan, jag och personalen gjorde fick ett lyckligt slut.

Mikke Brännström.

Hej! Igår var jag och Sara och spanade på falkarna. Båda visade upp sig så fint! Sara berättade också om att det gick att se Kungsfiskare vid kajen där vi ställt bilarna. Och vi fick se två stycken😍 Så om ni är och tittar på falkarna, spana på flodbanken mittemot kajen, till höger om en pinne som sticker upp ur vattnet. En av dem flög in och ut från det område där marken hänger ut, så vi funderade på om de kanske boar där?