Forumkommentarer

Projekt Pilgrimsfalk 2022
In Välkommen till Forum
Projekt Pilgrimsfalk 2022
In Välkommen till Forum
mbranns1
21 juli 2022
Onsdag 19/7 kl. 18.00. Tog en promenad till silon för att eventuellt få se alla falkungarna. När jag kommer fram till silon syns inte ungarna till. Däremot hittar jag mamma och pappa Falk sittandes i skuggan på ena gaveln av silon. De ser ut att ha det bra i skuggan. Tyvärr kan jag inte se någon av ungarna. Vandrar vidare mot Norsa. På vägen hem stannar jag till vid Tibnor och siktar in mig med kikaren mot silon. Pappa AY sitter kvar, men mamma Falk har flugit iväg. Men till min stora förvåning och glädje ser jag de fyra falkungarna i luften. de flygtränar med leken "följa John" i ganska högt tempo. De gör girar och dyker runt silon en bra stund. Vid ett tillfälle kommer en mås "lite" för nära deras flygövningsområde, så två av falkarna börjar förfölja måsen, som uppträder allt mer stressat när den få en falk på båda sidorna av sig själv och som dessutom flyger i samma fart. Man kan väl säga som så att dessa två falkar stressade måsen sönder och samman. De var inte ute efter ett mål mat utan de kändes som de lekte med den. Måsen uppskattade inte sällskapet, efter ett tag viker falkarna av och måsen är på lite mer tryggare mark. Jag har sett att fler av er redan har fått uppleva detta skådespel, men det är bra mäktigt att få se ungarna, som har blivit stora fåglar nu, flyga ovanför och runt ens huvud. Det var inte länge sedan de var fyra dunungar i bolådan. Tiden går fort ibland. Hoppas fler tar chansen att få se ungarna lära sig jaga och flyga. De håller till högst uppe på den gröna byggnaden av silon. Mikke Brännström
Content media
3
0
Projekt Pilgrimsfalk 2022
In Välkommen till Forum
mbranns1
16 juni 2022
Torsdag 16/6: Jag lovade i ett svagt ögonblick att rapportera när vi får "Falkrapporten" som skickas ut lite då och då. Nu har det kommit några i snabb följd. Det man kan säga är att det i början av juni har ringmärkts en hel del ungar över hela Sverige men framför allt i södra Sverige. Roligt är att det har upptäckts nya lokaler med lyckade häckningar. Dess värre finns det rapporter om misslyckade häckningar också , där det bara ligger äggskal eller rötägg. Men det är mer glada rapporter om falkungar som verkar må bra än dåliga. Eftersom de flesta häckningsplatserna utgörs av klipphyllor och avsatser har man på många platser tagit hjälp av klättrare som hjälper till med att plocka ungar och vissa av dem ringmärker också. Här kommer några roliga inrapporteringar: Från Värmland: * 30 maj: Bokontroll inför ringmärkning. Där fanns 2 ungar c:a 3 dagar gamla och ett ägg. I närheten av klippan finns en stor myrstack och ett stort antal myror fanns nära boklippan vilket ev. innebär en fara för ungarna. 5 juni: Kl.11:32-c:a 13:00. Vi ringmärkte tre ungar 22-24 dagar gamla, två hannar och en hona. Rester efter en fisktärna låg i boet. Från Dalsland: Här använder man sig av "lysning" av äggen för att se om äggen är befruktade. Man kan även ruska lite på ägget för att höra om det skvalpar i det. Gör det inte det så är det ett rötägg. Det visade sig att på flera platser var äggen befruktade och det har kläckts ungar vart efter. Från Västergötland: *Gjorde besök uppe berget för ringmärkning, men ungen var alldeles för stor, ca 35 dagar. Ungen var en hona. Använde en tidigare använd hylla. Gott om byten uppe på berget, bl.a. nötskrika, tamduva, flera starar, koltrast, minst en dubbeltrast och kaja. * Ny lokal för året och här fanns FYRA! Pigga stora ungar. Jippie! Från Halland: * På en plats i Halland finns det ett pilgrimsfalkspar som har övervintrat. Det gamla paret är kända för att det häckar i en ventilationstrumma!! Det är väldigt svårt, nästan omöjligt att ringmärka ungarna. * Långt håll och mycket värmedaller. Upptäckte först en falk som satt med ryggen mot oss på kanten av bohyllan,det var omöjligt att se någon ruvande falk i mörkret inne på hyllan, ibland var vi båda övertygade om att det låg en där för att i nästa stund var vi lika övertygade att det inte låg någon, knepigt att falken som satt där inte rörde sig utan verkade sova. Jag började leta runt i berget och upptäckte en falk som satt på en hylla och putsade sig (säkerligen hanen), tusan båda falkarna satt ute, dom borde ruva tyckte vi. Hanen stack sedan ut på jakt och honan satt kvar på samma plats, men vad nu då, stjärten på honan var bara halv! Solen hade flyttat sig och det vi båda trodde var en falk visade sig vara en sten!! Nu hade honan på hyllan bytt läge och vi såg henne tydligt sticka upp huvudet när hon låg och ruvade. Man kunde skönja en viss rådnad på ett par ”rutinerade”? Falkskådare som blivit lurade av ljuset i berget! Sådant här vågar man inte berätta! Det var allt för denna gång. Mikke Brännström
3
0
Projekt Pilgrimsfalk 2022
In Välkommen till Forum
mbranns1
08 juni 2022
En sista bild.
Content media
4
0
Projekt Pilgrimsfalk 2022
In Välkommen till Forum
mbranns1
08 juni 2022
Ytterligare en bild.
Content media
4
0
Projekt Pilgrimsfalk 2022
In Välkommen till Forum
mbranns1
08 juni 2022
En bild från ringmärkningen.
Content media
4
0
Projekt Pilgrimsfalk 2022
In Välkommen till Forum
mbranns1
08 juni 2022
Onsdag 8/6 kl. 09.00-10.30 Lite information om dagens ringmärkning. Vi var ett gäng på 8st personer, 6st från HOF, Ulf-ringmärkaren och en person från Bärgslagsbladet, som samlades nedanför silon. Vi fick åka upp med hissen till våning 12 i omgångar för att alla skulle komma upp. När alla väl var på plats öppnades dörren ut på silon och Leif Edberg, som hade spänt fast sig med en sele, gick fram till bolådan och placerades en skydd för bolådan så att inte föräldrarna skulle komma in och inte ungarna hoppa ut. Därefter började han sakta att fånga den ena ungen efter den andra och lämnade över dem till Ulf, som lade 3st i en stor tygpåse och den fjärde höll han i handen och sedan gick han in till silon igen. Till min stora förvåning placerade Ulf alla falkungarna bredvid sig där han satt. Där "pratade" han lite snällt till dem. Ungarna satt helt tysta och stilla, någon skrek till ibland. De var otroligt lugna, trots att de måste ha varit fundersamma och rädda. Förra gången det ringmärktes ungar på silon tog man dem en och en och placerade dem i en tygpåsen, men inte nu. De satt på detta viset under hela ringmärkningen. De satt och väntade på sin tur. Ulf plockade upp en unge i taget, satte dit ringarna, mätte vingarna och sedan placerades ungen i en tygpåse som Sara fick väga. Därefter placerades den tillbaka med de andra ungarna och då blev det nästa unges tur att ringmärkas. Den första falken ut var en hane (Dront) som vägde 0.590 kg och fick en blå ring med L4 på höger fot och en lila nummerring på vänster fot. Falk nummer två var den som "pratade" (skrek) mest av de fyra. Det visade sig vara en hona (Doris) och hon vägde 0,745 kg. Hon fick en blå ring ed L5 på höger fot och en lila nummerring på vänster. Trots att hon vägde mest var hon yngst av de fyra. Den tredje falken var en hane (Dingo), som vägde 0,605 kg och fick L6 på sin blåa ring. Han var äldst av ungarna, 20/21 dagar. Den sista falken var också den en hane (Drutten) och den vägde minst, 0,530 kg, och fick L7 på sin blåa ring. Ulf berättade hur man kan avgöra ålder och kön på ungarna. Åldern får man fram genom att mäta den inre vingpennan, som tycks vara en säker åldersindikator. För den växer hela tiden oavsett om falken svälter eller mår bra. Genom att väga ungen får man fram vilket kön det är. En hona väger alltid mer än en hane. Eftersom ungarna kläcktes i rask takt under 3 dagar, tror vi att turordningen är som följer: Dingo, Dront, Drutten och sist Doris! Det kommer läggas ut en text med bilder under projektet på hemsidan lite senare. Mikke Brännström.
Content media
4
0
Fågelaktuellt!
In Välkommen till Forum
mbranns1
30 maj 2022
Här kommer en film.
Content media
4
0
Fågelaktuellt!
In Välkommen till Forum
mbranns1
30 maj 2022
Måndag 30/5 kl. 15.00-16.00. Idag var det dags för "Räddningsaktion av gräsandsungar". Precis som förra året hade en gräsandshona lagt ägg på innergården vid vårdcentralen i Köping. 6st ägg blev resultatet i år. Så sedan några dagar har sex stycken pigga ungar och en hona sprungit omkring på innergården. Personalen på vårdcentralen har lagt ut vatten till dem. Under normala förhållanden tar honan ungarna omgående till vattnet, när alla ägg är kläckta. På innergården blir det som ett slutet rum, där ungarna inte har en chans att komma iväg till vattnet. Honan kan flyga men det klara inte ungarna av än. Vad händer då? Jo, min syster som jobbar på vårdcentralen ringer och hör sig för om HOF skulle kunna hjälpa till. Jag ringer Staffan Ekelund och snabbt har vi skramlat ihop en korg med en handduk och några håvar. Väl på plats kan vi se hur de små ungarna håller till runt vattenskålarna och honan ligger under en buske intill. När vi kliver ut på innergården, flaxar honan iväg mot den motsatta väggen, så långt från oss som möjligt, och spelar skadad för att dra uppmärksamheten från ungarna. Honan går runt med båda vingarna hängande ner från sidorna och glömmer sig vid en annan buske. Honan flyger iväg när vi börjar röra på oss. Ungarna blir oroliga och börjar ränna iväg längs ena väggen precis som honan. Här går det fort, innan jag och Staffan har uppmärksammat deras rörelser har hälften av ungarna hunnit fram till denna andra väggen. Vi lyckas trots vår tröga start ganska snabbt ändå fånga fyra av ungarna i våra håvar och placera dem i korgen. Den femte ungen fick vi jobba lite för att hitta. Till hjälp har vi det här laget fått flera ur personalen att engagera sig i räddningsaktionen, det står folk vid fönstren och pekar åt vilket håll ungarna springer. Det underlättar väldigt mycket när man kan se var ungarna trycker. Problemet nu när det bara är en unge kvar att fånga in, är att den är rädd och blivit lärd att hålla sig gömd av honan. På innergården växer det en hel del växtlighet förutom några buskar. Detta är perfekt för en liten väl kamouflerad gräsandsunge. Vi söker efter ungen ett bra tag bland buskar, ogräs och brännässlor, inte ett liv vi ser eller hör. Vi håller nästa på att ge upp, då vi hör en röst säga "här är den". Till slut ligger alla ungar i korgen, de är helt stilla och tysta. Vi går till närmaste vattendraget - Köpingsån - bakom museet där vi släpper ut alla ungarna i vattnet. Med blixtens hastighet försvinner de in i vegetationen. Jag och Staffan tittar på varandra och tycker att utryckningen fick ett bra resultat. Precis när vi går åt skilda håll ringer syrran och meddelar att honan är på innergården och letar efter sina ungar. Vi beslutar oss för att låta honan vara, förhoppningsvis hittar hon ner till vattnet och då har chansen att finna sina ungar. Jag ställer mig vid museet för att se om jag kan höra eller i bästa fall få se de små, men inte då. Jag står där i några minuter och ska precis vända mig om och gå hem, när jag ser en ensam gräsandshona komma simmande längs med ena stranden från dammbron. Hon födosöker inte utan kväker upprepande. Jag stannar till och undrar om det möjligtvis skulle kunna vara "rätt hona". Hela tiden simmar hon sakta längs strandkanten och ropar. Det måste vara honan som letar efter ungarna, tänker jag. Inga ljud eller rörelser från ungarna. Hon simmar förbi platsen där vi släppte ungarna, men vänder om och sätter sig på en sten alldeles intill, fortfarande ropande. Efter en stund får jag uppleva något som jag aldrig trodde jag skulle få se. Honans lockande ger till slut resultat, det hörs en massa små ljud från strandbrinken, när honan hör dessa ljud lämnar hon sin sten och skyndar sig upp för brinken mot ljuden. Jag kan inte se vad som händer, men jag hör hur honans och ungarnas ljud ökar i volym och intensitet. Hon har funnit sina ungar. Från det hållet jag står kan jag efter en stund se och höra ett plums, där kom en unge. Plums, plums, där kom två till. Det plumsar till några gånger till och alla ungarna simmar omkring i vattnet. Sedan kommer det stora plumset, honan. Hon för ungarna in mot stranden för att ta skydd bland växtligheten. Honan lyckades att hitta alla sina ungar. Det var skönt kunna se att det Staffan, jag och personalen gjorde fick ett lyckligt slut. Mikke Brännström.
Content media
4
0
Projekt Pilgrimsfalk 2022
In Välkommen till Forum
mbranns1
11 maj 2022
Har letat runt på internet och hittat en liten notis om fåglars hörsel: Fågelns fem sinnen - hörseln Vi som har fåglar vet att de är verbala djur. De har sitt eget språk och genom rösten umgås de, uppvaktar varandra, håller kontakt när de är på olika platser och varnar vid annalkande fara bland annat. Många fåglar är enastående på att sjunga komplicerade melodier, andra är fantastiska på att härmas. De fåglar som kan imitera ljud är är papegojan, sångfågeln och kolibrin. Något annat som är väldigt spännande är den forskning som visar på att det finns olika ”fågeldialekter”, detta har man exempelvis noterat vid en studie av gulnackade amazoner. Detta är mycket ovanligt bland andra arter än människor. Med tanke på hur verbala fåglarna är, är de naturligtvis beroende av en god hörsel. Fåglarna har något som man kan likna vid absolut gehör, medan människor har relativt gehör. Väldigt få människor kan höra och minnas något exakt. Men med relativt gehör kan vi höra en ton i en oktav och sedan minnas denna ton i en annan oktav. Fåglar kan inte göra detta. Men de kan komma ihåg en klangfärg (en grundton som kombineras med harmonier). Igenkännandet av klangfärger och harmoniska variationer ger fåglarna stor mångsidighet i ljuden som de kan reagera på och ibland reproducera. Fåglar kan också höra kortare toner än vi kan. Visste du att fåglar kan uppfatta komplexa melodisekvenser som vi människor hade varit tvungna att sakta ner tio gånger för att kunna uppfatta? En del fåglar kan höra mycket bättre än oss. Ugglor är inte bara känsligare för ljud, de har asymmetriska öron (ett öra längre ner på skallen än den andra) detta innebär att ljud från en enda källa når öronen på något olika tider. Detta gör att ugglan kan precisera ljudkällan väldigt väl. Vissa ugglor, exempelvis tornugglor, har så god lokaliseringsförmåga att de kan jaga i totalt mörker endast med hjälp av hörseln. Istället för det synliga örat som vi har är fåglarnas öron gömda bakom specialicerade fjädrar. Dessa fjädrar skyddar öronöppningen, reflekterar ljud och förstärker ljudvågor. Papegojorna som är bytesdjur måste ha förmågan att höra saker som är bakom dem och kan också vinkla fjädrarna runt öronen för att höra saker och ting runt omkring dem. Fåglar börjar använda sina läten tidigt i sina liv, vissa redan när de kläcks. Vaktelungar ropar för att kommunicera med varandra och sin mamma redan när de ligger i sina ägg. På detta vis kan de synkronisera sin kläckning så att alla kommer ut från äggen i princip samtidigt, inom loppet av några timmar. Kycklingar lyssnar också till sina föräldrar inuti äggen. På detta vis känner de igen sina föräldrar redan innan de kommer ut från ägget. Det är inte bara genom rösten som fåglarna kommunicerar med varandra, att klappra med vingarna är vanligt bland albatrossar och storkar bland annat och vissa fåglar skapar ljud med sina vingar genom att smälla ihop dem, exempelvis skogsduvan. Palmkakaduorna skapar också ljud, de gör trumpinnar av kvistar och trummar dem mot en ihålig stock vid uppvaktningen!
1
 

mbranns1

Fler åtgärder